fredag 31 december 2010

Tips för Nyårsnatten

Om ni har någon som har svårt att somna pga av smällare och raketer kommer här lite tips som funkar i vår familj:

  1. Ta en lång promenad eller något annat fysiskt krävande under eftermiddagen/kvällen.
  2. En bastu/varmbad/varm dusch på det är toppen för att man ska bli riktigt trött.
  3. Läggdags vid 22-snåret innan smällarna sätter igång på allvar.
  4. Stäng ventiler, mm i sovrummet. OBS! Glöm inte att dra ner motsvarande på elementet, annars blir det tokvarmt!
  5. Dra ner rullgardinen även om det är becksvart utanför. Den ljudisolerar något. Alternativt kan man hänga en yllefilt på gardinstången. Eller båda.
  6. Sätt på lite lugn musik/avslappningsmusik i bakgrunden i rummet. Det kommer att dämpa ljudet utifrån.
  7. Håll tummarna att sömnen inträffar innan tolvslaget.

Gott Nytt År från oss på Stenkastet!

onsdag 29 december 2010

Rastlöshet

Lillkillen är otroligt rastlös här hemma.

Det kan bero på

1. Han längtar tillbaka till skolan. Ledighet där man får slappa i soffan och ha mysigt tillsammans hela familjen är inte något som alla uppskattar.

eller

2. Kanske den där koppen/kopparna kaffe som Lillkillen drack upp direkt ur kannan i köket har betydelse? Kaffet som han sedan toppade med min mugg med starkt té som jag lämnat utan tillsyn en kort stund. Och kanske de där x antal mozartkulor innehållande en inte oansenlig mängd kognac som han tyckte var gott till kaffet och téet spelar in? (Mozartkulorna trodde jag att jag hade i en "barnsäker" Tupperwarebytta)

Det är lite sånt man kan fundera på...

tisdag 21 december 2010

Skolavslutning

Idag var jag på Lillkillens julavslutning. Det var så fint!

Lillkillen var så lycklig när jag kom. Så många kramar och pussar har jag inte fått sedan han var en liten bebis!

Under själva avslutningen när vi sjöng tyckte jag det passade mycket bra att Lillkillen var lite orolig, för då fick han sitta i mitt knä.

Varför är det bra då, undrar ni?

Jo, för då kunde jag gömma mig bakom honom så ingen såg att jag grinade när man sjöng och spelade "Stilla natt". Det är ju så när det är avslutningar. Inte ett öga torrt hos mig. Det är bara så. Det kan vara mer eller mindre pinsamt, men Lillkillen räddade mig idag!

Givetvis kom Tomten också innan vi gick och fikade i klassrummen!

Eriksskolan rockar! <3

torsdag 9 december 2010

Viktig information

Lillasyster informerar härmed att de gula bullarna man äter vid jul kallas för:


Kattbullar!

måndag 6 december 2010

Resa

I våras bokade vi en resa till varmare breddgrader. Det var så långt i förväg att det var overkligt.

Nu börjar det dra ihop sig till resan med endast 2 månader kvar. Men nu börjar planeringen på allvar.

Jag är mest orolig för vaccineringen. Lillasyster är nämligen skräckslagen för allt vad sprutor heter.

Det är tur att det finns embla-plåster. Men det hjälper ju inte mot stora skräcken när sprutar närmar sig armen....

söndag 5 december 2010

Vad ska det här bli?

När Lillasyster vaknade i morse frågade jag henne:

Vad vill du göra idag?

Man kan ju förvänta sig svar som: Åka pulka, åka skridskor, klappa hästar, åka till Nickis lek, etc.

Istället fick jag höra:

Åka och handla

Det får mig att fundera över vad det ska bli av Lillasyster när hon blir stor. En ny Paris Hilton, kanske? (Fast utan pengarna)

tisdag 30 november 2010

Mera ord

Nu händer det grejer!!

Sonen utvecklas ordmässigt hela tiden. Längsta meningen hittills är,

jag-vill-ha-mera-apelsin!

Det blir hela fem ord i ett svep och med en ögonkontakt som får hjärtat att svämma över.

Höstterminen har varit den bästa på länge. Ny skola och ny personal med ett enormt engagemang och förstås, erfarenhet av våra ungar.

K har också varit glad och harmonisk, så gott som hela hösten, trots eländiga förkylningar och mera allergisymtom.

Så fem pusselbitar av fem möjliga till nya skolan!!

onsdag 10 november 2010

Ja!

Det går framåt. Sedan en tid svarar sonen på motfrågor med Ja!

Tidigare har det låtit så här:

-Ha kaka!

-Vill du ha kaka?

-kaka.

Nu låter det så här:

-Ha spaghetti!

-Vill du ha spaghetti?

-JA!

Låter så moget och rätt i mammahjärtat och känns som ett stort framsteg.

söndag 7 november 2010

Chokladsås

Nu har chokladsås blivit skarp valuta här hos oss.

Lillasyster är helgalen i chokladsås och hur jag än gömmer tuben i kylskåpet så har hon en radar som hittar den.

Men jag är listigare än Lillasyster.

Nu har jag gömt den bland grönsakerna i grönsakslådan.

Det finns inte en chans att hon kommer att leta där.

Hon får ju kväljningar bara av åsynen av ett salladshuvud.

En Kylskåpsmorsa får inte vara dum...

torsdag 14 oktober 2010

Det eviga dåliga samvetet

Idag drabbades jag av det eviga dåliga samvetet.

Lillkillen är på korttids och kommer hem i morgon.

Idag ringde jag till korttidshemmet och frågade hur allt var och fick till svar:

"Jo, då! Allt är väl, men han somnade 11 i går kväll och vaknade 3."

Just då, i det ögonblicket, tänkte jag: Nä, jag vill inte att han kommer hem!

Stunden efteråt svällde det dåliga samvetet över mig som den värsta tsunami.

Klart jag vill att han ska komma hem, men jag vill också sova om nätterna...

måndag 27 september 2010

Kloka saker

Blev lovad skjuts till gympaträningen i kväll. Maken och K skulle köra mig.

Som vanligt i all kaos i hallen, ser jag helt plötsligt att sonen kastar min träningsväska nedför källartrappen.

-Men, tänker jag "ska han börja med sånt igen". Det var många år sedan han tyckte det var kul att se saker rulla nedför trappan.

Så var inte tanken denna gång utan sonen kommer glatt viftande med min handväska istället!!

Det är tydligen roligare med en mamma som handlar än är borta på gym flera timmar........

söndag 19 september 2010

Vad händer?

Oj! Det är jättelänge sedan jag skrev något här.

Inte för att det inte hänt nåt, nej snarare tvärtom!

I våras påbörjade vi medicinering av Lillkillen mot hans hyperaktivitet. Det började så väldigt bra, men slutade som pannkaka. Han fick en "snedtändning" och utvecklade både tics och något vi inte kan utesluta som små "epilepsisprak". Tillvaron blev fullständig kaos där både natt och dag gick ut på att försöka hålla Lillkillen lugn och inte skrika. För skrika kunde han, dag och natt. Nätterna var värst.

Vi fick hastigt avsluta medicineringen och gick några veckor innan vi nu påbörjat medicinering av epilepsi istället. Det är en mycket lång upptrappning, så jag kan tyvärr inte berätta hur det går mer än hans tics är något bättre.

Precis innan vi påbörjade medicineringen av epilepsi ramlade Lillkillen på skolan och fick en fraktur på underarmen. Inte farlig, men tillräcklig för att man skulle gipsa. Man jublade ju inte direkt....

Lillasyster då? Där har det hänt roligare saker. Efter förra årets skolår beslöt vi i våras att hon skulle byta skola. Vi ville ju ha en skola som utmanar och tänjer hennes förmågor och tränar på hennes svårigheter, inte tvärtom.

Sagt och gjort: Nu har hon gått en månad på nya skolan och det är helt fantastiskt! Hon kommer hem och sjunger(!) vilket hon ALDRIG gjort förut. Hon säger spontant själv att skolan är rolig, kompisarna är roliga och fröknarna är snälla. Det är väl ett gott betyg?

Bägge barnen åker nu skolskjuts vilket underlättar för oss vuxna, speciellt på morgonen.

Vi har också fått en avlösare till som ska hjälpa oss i veckorna. Vi har ju en avlösare som kommer en helg i månaden så att vi får lite sammanhängande avlastning i hemmet.

Ja, det känns att nu är vi på banan.

Bara Lillkillen blir sitt gamla jag igen...

(Förresten, håll utkik i nästa nummer av Tidningen Föräldrakraft)

torsdag 16 september 2010

Fest

Kylskåpsmorsorna på fest i helgen!

Uppklädda, glada, utvilade(?) kunde vi mingla runt bland alla medpassagerare på M/S Maritta. En väl förankrad "kryssningsbåt" på ett industriområde i Uppsala.

Tack korttids och trogen barnvakt som gjorde det hela möjligt.

lördag 28 augusti 2010

Mönster...

Jag ser ett mönster i bloggandet och autismfamiljer. Inga inlägg på jullov och sommarlov helt enkelt. Det är ett heltidsarbete på helg och lov med våra barn. Hade planer på att skriva om alla härliga bad och resetips under sommaren, men inte ett enda har kommit på pränt. Bilderna är fortfarande i kameran osv.

Vi hade besök av goda vänner från Spanien en kväll. K hade en toppenkväll kan jag lova. Han hoppade och tog hänsyn och var så mån om killarna. Den äldste pojken sa vid ett tillfälle -"han är ju inte rädd längre!" Nej, K var glad och bjussade verkligen på sig själv.

Under en av värmebölje-veckorna for vi Uppland runt och provade badplatser. Vilket också gick bra. Annars är det svårt att byta färdriktning, men bara vi hade samma badkasse med oss gick det galant. Bäst betyg fick nog Tallbacksbadet i Öregrund. Det tack vare härliga klippor att springa på OCH bad. Själv tyckte jag det var en anings för kallt i vattnet.

Ja, "det blir faktiskt lättare ju äldre våra barn blir" som en mamma sa på en föräldragruppsträff för länge sedan. Kan även hålla med maken om att det här var en av de bättre sommarloven hittills. Samtidigt har äldsta sonen blivit äldre och mera självständig vilket givetvis gör att vi kan fokusera oss mera på K.

Nu är skola, jobb och korttids redan igång och då finns det genast lite tid/ork att skriva en rad i bloggen igen!

lördag 21 augusti 2010

För den som undrar..

... det BLEV gips.

Suck

Har ni någon gång känt att ni inte orkar en grej till? Så där så man verkligen känner att man balanserar på en tunn, tunn linje?

Så är det för mig just nu.

Man är helt enkelt urlakad.

Igår kom Lillkillen hem från skolan efter några dygn på korttids.

Han var lite trött och blek, tyckte vi när han kom hem, men i morse när han fortfarande inte ville använda sin arm efter att snubblat på skolan, ringde jag sjukvårdsupplysningen.

Nu är Gubben på akuten och röntgar hans underarm. Armbågen var det inget fel på.

Det vore bara droppen om vi ska behöva gipsa honom också.

torsdag 5 augusti 2010

Eriksskolan

Å vad det är roligt att hämta Lillkillen från sin skola.

Ja, skola och skola, den har ju inte kört igång ännu, det är fritids som gäller en vecka till.

Men när man hämtar Lillkillen på eftermiddagen så är han så glad, personalen är så glada och det märks så väl att det är en fin dymanik mellan barn och vuxna.

Att skolan fungerar så bra betyder så väldigt mycket för vår familj, men speciellt för Lillkillen så klart!

Eriksskolans särskola i Uppsala kommun är nåt i hästväg!

fredag 30 juli 2010

Häpnad

Man blir rätt häpen när Lillasyster plötsligt stavar sig igenom ord och läser dem på datorn genom ett "lära sig läsaprogram".

Vi kan nog säga att 30 juli 2010 är datumet när Lillasyster lärde sig läsa.

Kom sen inte och säg att datorer inte är hjälpmedel!

Framförhållning

Igår planerade jag för 55 och 58 år fram i tiden.

Ja, det låter inte klokt!

Men jag har faktiskt legat och funderat lite under sömnlösa nätter över detta:

Efter våra småttingars arbetsliv (för de kommer att ju att arbeta efter sin förmåga), när de går i pension, väntar inte mycket mer än den statliga garantipensionen. Det blir man inte fet på.

En pensionsförsäkring blir ju inte rätt eftersom den bygger på att man ska dra av på inkomsten och sedan skatta när man tar ut den. Våra barn kommer inte att ha någon inkomst just att dra av insättningarna på.

Därför har vi öppnat ett litet sparande i en kapitalförsäkring som ska slå ut år 2065 och år 2068 för att Lillkillen och Lillasyster ska få lite extra tillskott de första åren på pension. De kommer inte att kunna röra pengarna innan dessa årtal.

Det känns helt sjukt!

Jag visste knappt vad kapitalförsäkring innebär innan igår, men det är det bästa alternativet som finns idag för ändamålet. Tack banken för tålmodiga förklaringar!

Men det känns faktiskt som en liten lättnad att inte behöva bekymra sig (så mycket) för Lillkillens och Lillasysters pension på ett tag.

tisdag 20 juli 2010

Sommarschema

Vi har precis börjat semestern och K har haft sin första sommarlovsdag.

Igår blev det en dagsutflykt till Rullsand söder om Gävle. Fantastiskt vatten och långgrunt med fin sandbotten.

Sanddynerna var inte så tokiga heller, sonen gillade att sitta och smeka den solvarma sanden. Detta upptäckte vi när vi svettiga och sandiga var på väg till bilen igen. Då satte sig K ned och njöt i godan ro och hade all tid i världen. Vi fick helt enkelt anpassa oss, vi har ju semester...

Under kvällen trodde jag att jag drabbats av mindre solsting. Hade ett tydligt minne att jag justerat sonens schema och flyttat fram bilden"hem" till måndagen. Flyttade fram bilden igen och ser i ögonvrån när jag stänger dörren till sonens rum vid läggdags att bilden igen sitter på söndagen. Va???

Frågar försiktigt maken om han möjligtvis tror att det är söndag? Har du justerat schemat idag?

Det har han bestämt inte gjort. Återstår bara en person, för stora sonen är bortrest.

K tycker helt enkelt att det ska vara SÖNDAG och HEM varje dag när det är sommarlov!!

Det kallar jag tydlig kommunikation!!

söndag 11 juli 2010

Tips i sommarhettan

Idag har det varit värmerekord i Uppland, tror jag. (35°)

Det var tufft några timmar på eftermiddagen.

Sonen tog resolut sitt täcke, gick ut i köket, öppnade dörren till frysen och la sig nedanför och svalkade sig!

Ingen dum handling alls ;-)

fredag 2 juli 2010

Lillasyster

Nu är Lillasyster 7 år.

Vad tiden går fort!

Hon är en självständig 7 åring med mycket egen vilja och utforskardrift. Det kan ställa till det ibland.

Men jag blir extra misstänksam när Lillasyster går runt här hemma och pratar för sig själv. Det i sig är inte så skumt, men när hon säger saker som:

Jag måste ställa till rackartyg!

DÅ blir jag misstänksam!

lördag 26 juni 2010

Skön sommar!


En skön sommar önskar K och jag alla läsare!

onsdag 23 juni 2010

Krönika

Skulle kunna vara skrivet av mig, fin krönika från autismforum.se


Lillkillens medicinering II

Nä nu ger vi upp den höga dosen med centralstimulantia till Lillkillen och går ner ett snäpp.

Biverkningarna blev så stora att vinsten med medicineringen inte blev så hög.

Idag gick vi ner ett snäpp och plötsligt fick vi hem en glad gosse från skolan som kom och kramade mig igen.

Aptiten har blivit bättre och nu återstår att se om nattsömnen också återgår till något som kan kallas normalt, åtminstone med Lillkillens mått mätt.

I natt somnade han inte förrän vid 23-snåret och vaknade vid 02. Det är lite väl korta nätter även för en hyperaktiv autist.

Hur natten upplevdes av de två trötta föräldrarna tar vi en annan gång...

lördag 19 juni 2010

Kungligt bröllop

Jag har planerat länge för det kungliga bröllopet idag.

Ska man komma ihåg det som vuxen måste man hänga upp det på nåt. Jag minns själv kungabröllopet 1976, i och för sig i en dimma, men jag minns det som väldigt märkvärdigt.

Sagt och gjort! Grabbarna (Gubben och Lillkillen) fick hålla sig borta under helgen och jag dukade upp framför TV:n med vit duk, kristallglas, servetter (My Little Pony), cider (alkoholfri) och smaskig mat.

Men när bröllopet började protesterade Lillasyster högljutt:

"JAG VILL SE SHREK!!!"

Nej, att se nån himla kronprinsessa gifta sig stod inte högt i kurs.

Men efter några stunder med protester gick till slut Lillasyster med på att titta och kommenterade:

"Vilket konstigt födelsedagskalas!"

Ja, det är inte lätt att förstå vad ett bröllop är.

Hur förklarar man det?

måndag 14 juni 2010

Sjukhusbesök

Idag var fritids stängt så jag har varit hemma med båda killarna. Nåja, den store dyker opp vid frukost och lunch resten av dagen är han en självgående 15-åring.

K har ett tandläkarbesök som väntar och det blir det stora pådraget med narkos för en tandlagning. Idag kände jag mig rutinerad eftersom K gjorde samma ingrepp förra året. Men frågan var om K också var rutinerad?? Sådana saker vet man inte på förhand.

Nåväl, jag kände mig säker och tyckte det var onödigt att pappa också tog ledigt. -"Det här fixar vi galant", tänkte jag.

Förberedde med en Piggelin vid macken på väg mot sjukhuset. Sedan parkerade vi och jag visade bild på en doktor. K hoppade ur bilen utan protester. På vägen till rätt ingång hördes det lite protester i form av gråt men inget alarmerande. Precis vi ingången fanns en fin fontän som piggade opp. Vi hade gott om tid så K fick stimma loss lite.

I foajén en snabb titt i glassboxen men det hoppade K snabbt över och drog till hissarna istället. Jag tror han minns nu vad som komma skall, alltså inga dålig minnen från året innan!

I väntrummet springer han och sätter sig vant i en av fåtöljerna och VÄNTAR. Inom fem minuter kommer en sjuksköterska och vi kan komma in för första samtalet, det går superfint att sitta i det rummet också. Samtalet går fort eftersom vi varit där tidigare och alla papper redan är ifyllda. Litet orosmoln hos mig, då det rapporteras att det varit akutfall precis på operation.

Men vi återvänder till korridoren och väntrummet. Fullt med folk på alla fåtöljer men K snitslar sig fram till en ledig mittenplats i soffan. Jag häpnar igen!

Några hopp opp från soffan sådär var femte minut men inget annat som stör. Mittemot sitter nämligen en dam med en väska som det sticker opp en fin sjal med fransar som lockar.

En kvart senare får vi komma in till narkospersonalen. K hälsar så fint tillbaka och sätter sig igen. Narkosköterskan får tom med titta på tänder och i halsen. En snabbtitt på händerna också så vi vet var EMLA-salvan ska sättas. Sen ett snabbt "hejdå" och vi är klara.

Lysande prestation under en halvtimme på en tråkig avdelning med massor av folk.

Ute väntar nu fontänen!!

söndag 6 juni 2010

Lillkillens medicinering

Nu är det inte fullt så fantastiskt längre med Lillkillens medicin mot sin hyperaktivitet.

Igår gick han upp på sin rätta dos och då slog medicinen till med alla trista biverkningar:

  • Orolig
  • Tappat aptiten
  • Olycklig

Det som var så lovande tidigare.

Det är så jag hoppas att vi får gå ner ett snäpp i dos igen, för nu är det inte kul...

Förvånad

Plötsligt en dag börjar Lillasyster måla motiv som man ser vad det är.
Tidigare har hon mest blandat färger på pappret, i och för sig mycket konstnärligt, men det har inte varit några motiv.
Igår, inspirerad av Timmy Lamm, målade hon denna röda traktor.
Det finns så många förmågor under ytan hos våra barn som vi inte har en aning om!

lördag 5 juni 2010

Chock

Igår var jag på utvecklingssamtal på Lillkillens skola och det var där jag fick en chock.

Jag har inte hämtat mig ännu.

Vilken omvälvning!

Jag fick nämligen klart för mig att Lillkillen ska börja mellanstadiet i höst.

MELLANSTADIET!!!!!

Vad hände?!

Men i väntan på att utvecklingssamtalet skulle börja såg jag denna lilla tavla på väggen.

Då blev jag glad!

Allt stämmer fortfarande på pricken...

söndag 30 maj 2010

Korttidsvecka.....

Varför får jag den känslan att K är så extra mysig och go, dessa dagar innan korttids???

Är det samvetet som gnager för att man "lämnar" bort honom?

För att man själv inte orkar en dag till? Ungefär samma känsla som inför en efterlängtad semester ...

Känner han på sig att det är dags och bjuder till lite extra?

Jag vet att jag kommer att ha full koll på klockan i morgon när han åker taxi från skolan men "fel väg" och inte hem utan till just korttids.

Någon som känner igen känslan?

Jag vet att maken känner det samma, men vi vet att det är ett måste fortfarande, hur ska vi annars orka?

Avlösarna har rent av kommit och gått igen....Nu står vi utan igen, det som skulle kunna vara ett bra alternativ för korttids. Men det är inget långsiktigt som man kan lita på, varken vi som föräldrar och framförallt inte K.

Det är bara att gilla läget och hoppas att personalen bjuder till och förgyller veckan för vår speciella kille.


söndag 23 maj 2010

Lillasyster konstaterar

I den oändligt långa serien "Lillasyster konstaterar" konstateras följande:

Om man häller ut en flaska såpbubblor på ett lackat trägolv så blir det oerhört halt.

(Mamma Elin konstaterar: Det är dessutom svårt att torka upp.)

När allt inte går som planerat

Som de flesta autistföräldrar brukar hektiska dagar gå rätt bra, bara man förbereder och pratar om det innan.

Igår hade Lillasyster och jag en killfri dag. Ja, till och med Pappa var borta.

Vi hade pratat om Fyrishov, äventyrsbadet, i flera dagar och vi har kollat väderleksrapporten och glatt konstaterat att vi kan ha filt på Fyrishovs gräsmatta utomhus. Härligt!

På morgonen såg dagsschemat ut så här:

1. Äta frukost
2. Åka och handla
3. Äta lunch
4. Fyrishov

Lillasyster höll stenkoll reda på vad som skulle göras och när lunchen var avklarad satte hon sig i bilen och väntade medan jag stoppade i diskmaskinen och packade ihop alla saker vi skulle ha med oss. Bråttom bråttom!

Glada i hågen körde vi de 2 milen in till stan och Fyrishov, men väl framme var badet abonnerat! Vi kom inte in!

Nä, det där var inte roligt. Lite osäkert och med en besviken Lillasyster i bilen körde jag istället mot Bälingebadet. Hade de öppnat för året? Förra året öppnade de sista helgen i maj. Hoppas hoppas!

Nä, Bälingebadet var tvärstängt! Nu börjar Lillasyster bli rätt irriterad, men som tur är hade jag köpt en vattenspridare dagen innan vi inte testat. Jag lyckades med lite övertalning köra hemåt till vår egen trädgård.

Men Stenkastet och en vattenspridare är INTE likvärdigt Fyrishovs äventyrsbad, jag lovar!

På kvällen tänkte jag pigga upp Lillasyster med att vi går och tittar på de små lammen i hagen några 100 meter från oss.

JAAAAA!

Men väl framme i hagen var lammen inte där!

Vi fick vända tillbaka igen, återigen med en besviken Lillasyster.

Men hemma på gården "spelade" vi sen badminton en lång stund.

Det blev ett bra avslut på dagen, trots allt, men det är INTE roligt när inget går som man planerar, speciellt när man har autistbarn...

onsdag 19 maj 2010

Bullar med känsla

Idag har K bakat bullar.

Började med att han plockade fram degbunken.

Letade efter bakformar och mjöl.

Hällde mjöl och formarna i skålen och pekade på ugnen.

Vid det här momentet insåg jag att det krävdes lite finkänslig guidning.

Vi enades om att det behövdes lite vätska till mjölet och lite smaksättning.

Det blev grädde och vaniljsocker.

Fram med plåt och formar och sedan pricken över i, lite kanel och pärlsocker!

Det blev nio stycken fina bullar, men K tyckte det gick bra att äta medans ugnen värmdes så det blev tre kvar att grädda.

Bra jobbat!!






söndag 16 maj 2010

Samtal i bilen mot Gränby köpcentrum

Jag: Nu ska vi åka och köpa sandaler.

Lillasyster: ...

Jag: Vet du vad sandaler är?

Lillasyster: ...

Jag: Sandaler är såna skor som jag har på mig nu. Såna där skor när tårna är ute i friska luften.

Lillasyster: Det är ju uppenbart!

...

Jag: Vad vill du ha för sandaler? Vill du ha sportiga sandaler eller vill du ha flickiga sandaler.

Lillasyster (trött i rösten): Jag vill ha sandaler!

torsdag 13 maj 2010

Samla energi

Lillkillen är på korttids några dagar denna vecka. Det råkade bli så att det sammanföll med en ledig arbetsdag. Vad gör man då en ledig dag tillsammans med Lillasyster så hon får stå i centrum?
Vi lyssnade till hennes önskemål och packade sedan bilen full med diverse matsäck, fiskespön, bil-dvd:n och flytväst, för Lillasyster sa direkt:
"JA! Vi åker och fiskar!"
Denna gång åkte vi till Berkinge, strax söder om Forsmark. Det är en turistanläggning vid en gammal bruksdamm.
Förr i tiden tyckte man att man ville till ostörda marker, men idag är det så skönt med bryggor med staket och vattentoaletter.
Ännu är inte turistsäsongen igång, så vi var helt ensamma vid bryggorna. Jag menar HELT ensamma. Inte ens en liten mört såg vi skymten av. Så det där fiskekortet vi löste för dagen kändes lite onödigt.

Vattnet låg så blankt och fint att vi hyrde en roddbåt och begav oss ut. Solen värmde våra ansikten och Lillasyster och jag satt och sjöng Mamma Mu: "Vi sitter i en båt". Det var hur mysig som helst!
Nedan är en film jag tog med mobilen, mest för att Lillasyster ska kunna titta och minnas när vi satt i båten och rodde. Visst är det väl härligt?!



Till sommaren kommer vi tillbaka för att pröva vattenrutschbanorna.

De verkar vara nåt i hästväg!

Stort framsteg


Idag är det en röd dag. Alla hemma i familjen, lite trög start med frukost i omgångar.

Märker att K är lite osäker och vill gosa mer än vanligt och markerar att jag ska sätta mig i soffan eller i hans rum. Han vill se på TV.

Mitt i den händelsen, på några sekunder, går han fram till sitt veckoschema och river bort skolbilden. Flyttar fram hemmabilden en dag!

Jag baxnar och får tårar i ögonen av glädje.

Maken och jag som varit tveksamma och fortsatt med schema mest för samvetets skull och för att skolan och hab tycker att det är bra med struktur.

Där ser man, vilken smart kille vi har!

måndag 10 maj 2010

Middag á la K.

Sonens " middag" sedan klockan 16 idag.

Fyra hackade lökar stekta mjuka med smör och salt.

Hallonsylt.

1 Calippo ananas (sparad halva från frysen)

Glass i omgångar från en GB big-pack (rosa delen av tre-smak).

Stor strips från DAX.

Coca-cola 33cl.

4-pack Mums-Mums.

Ps. Ska kanske tillägga att det var korttidsvecka innan....Ds.


lördag 8 maj 2010

Gert Andersson

Om det är någon som är intresserad av Gert Andersson, Attention, som jag skrev om i inlägget nedan så hittade jag en liten artikel om honom.

Jag kan varmt rekommendera om ni får möjlighet att lyssna till honom.

Gert Andersson - Det svarta fårets berättelse

fredag 7 maj 2010

Kontakt

Sedan en vecka tillbaka har vi börjat med cs (centralstimulerande) mediciner till Lillkillen.

Det är tredje gången gillt.

Första gången provade vi Ritalin och det hjälpte inte ett dugg, tvärtom förstärkte det Lillkillens "svåra" sidor.

Efter tre veckor beslöt vi att avbryta behandlingen, vilket var en lättnad.

Andra gången provade vi Strattera. Lillkillen fick jättehög feber och efter konsultation med läkare (inte läkare på hab) avbröt vi direkt och febern försvann direkt. Det finns flera som inte tror på sambandet, men vi är inte sugna på att prova Strattera igen.

Faktum är att vi blev rätt avskräckte överhuvudtaget till cs och tänkte att vi inte ville utsätta vår Lillkille för en massa försök.

Men det betyder inte att vi var avigt inställda till cs. Vi vet ju att det hjälper andra.

I höstas lyssnade jag på Gert Andersson (Attention) i tjänsten. Han sa något som satte djupa spår hos mig:

"Vuxna som diagnos i vuxen ålder och börjar med cs får ofta depressioner. Man börjar fundera på hur det skulle varit om man fått hjälp som barn. Man har haft en massa vägskäl och man undrar vilken väg man skulle tagit om inte ADHD hade styrt. Vilket bemötade hade man fått i de situationer man själv upplevt som svåra och ohanterliga om man inte haft sin ADHD. Hade det gjort skillnad om man haft hjälp från början?"
(OBS! Citatet är inte ordagrant, utan min egen sammanfattning från mötet)

Med detta i ryggen kände vi oss redo att göra ett nytt försök.

Än så länge har Lillkillen bara ätit cs i en vecka och han är bara uppe i en tredjedel av den dos han ska äta, men det ser lovande ut.

Det är så härligt med ögonkontakt, kramar, ett glatt mottagande i hallen när man kommer hem, ja till och med hjälp av med ytterkläderna.

Jag kan lugnt säga att jag aldrig fått ett sånt bemötande av vår Lillkille förut.

Och hittills - håll tummarna att det fortsätter - inga biverkningar!

tisdag 4 maj 2010

Rättelse

Jag har idag fått reda på att handdatorn inte är en Handy. Det är en handdator Tellus Smart.

Tellus Smart är den bästa handdatorn för kommunikationsprogram i dagsläget.

Jag är ledsen om någon fått fel uppfattning kring hjälpmedlet och vad det kan åstadkomma på grund av jag inte visste dess rätta namn.

fredag 30 april 2010

Genombrott

Det har varit rätt trögt med handyn. Vi har fått prompta rätt mycket och Lillkillen har varit rätt ofokuserad och omotiverad i användandet, men vi har varit envisa och "tjatat" att han ska använda den.

Dessutom har vi mycket att önska kring tekniken i själva handyn. Den är trög och uppladdningstiden är inte i proportion till batterikapaciteten som endast är ca 8 timmars flitigt användande.

Häromkvällen hade vi ätit Lillkillens favoritmat: Grillad kyckling och ris.

Efter två bautaportioner tänkte jag att han var rätt mätt och började plocka och städa undan i köket till radions skval.

Plötsligt hör jag handyn säga: Jag vill ha.... mera mat!

När jag vänder mig om sitter Lillkillen på sin plats vid matbordet och tittar mig rakt i ansiktet och väntar på att jag ska servera honom mer mat.

Det var en så härlig känsla och en belöning för allt arbete vi hittills lagt ner.

Nu är vi pepp på att fortsätta arbetet med att introducera handyn igen.

måndag 26 april 2010

Grilldags

Vi hade premiär med utegrillen i lördags, smaskens tyckte alla i familjen.

Även K åt med god aptit OCH samtidigt med oss.

Igår vankades det "bara" vanlig pasta, vilket yngsta sonen nobbade.

Efter ett tag innan vi andra lämnat bordet kommer K med salt och pepparkvarnen, går bestämt fram till sin pappa och säger klart och tydligt "GRILLA!"


Ps. positiv förstärkning blev det kan jag lova, mamma åkte snabbt till affären och inhandlade färdigmarinerade karréskivor och under tiden sattes grillen på igen......Ds.

lördag 24 april 2010

Sveriges värsta bilförare?

Idag när jag åkte hem från Gränby centrum efter veckans storhandlande och kom till rondellerna vid Nyby säger plötsligt Lillasyster:

Köra försiktigt! Måste köra försiktigt!

Jag blev lite full i skratt med tanke på hur Lillasyster kör bil i bilsimulatorer.

fredag 23 april 2010

Vårsysselsättning

Nu är det ljuvliga tider för sonen igen!

Trädgården lockar igen när snön är borta och gräsmattan håller att springa på.

Hängmattan har fått många besök av K. den här veckan.

Till helgen inhandlade vi en ny drake med Buzz Lightyear-motiv på.

En jättebra grej som är kul att titta på, när väl en flåsande mamma och storebror äntligen lyckas med att få opp den i det blå.

K tyckte det var lika kul att leka med den fantastiska svansen till draken, kul snöre helt enkelt, som man kan göra fina mönster med.

Kvällarna blir så mycket enklare igen när det är ljusare ute.

På vintrarna känns det som ett maratonlopp att få kvällen tillända. Men just nu tittar vi inte på klockan längre. Vi behöver inte konstatera att " klockan är bara 18.00 och vad ska vi hitta på innan det är läggdags för sonen".

söndag 18 april 2010

Uppdatering angående handyn

Det är kanske någon där ute som undrar hur det går? Man kanske funderar om det kan vara något för sitt barn/ungdom med autism eller andra kommunikationssvårigheter.

Här kommer en liten uppdatering angående Lillkillens användande:

Förra veckan var Lillkillen på "bootcamp", som vi skojar till det här hemma. Det föll sig så att Lillkillens 4 dygn på korttids inföll under hans första vecka med handyn. Därför var vi så otroligt nyfikna på hur det hade gått.

Nu är det så att handyn är teknik. Tekniken i handyn har mycket att önska, det kan jag skriva under på, men ändå så hände detta i morse:

Under sidan "frukost" valde han att han vill ha O´boy och mjuk smörgås.

Senare valde utifrån en glassida där han kan välja mellan 6 olika glassar vad han ville ha. För säkerhetsskull valde han en gång till efter att första glassen var slut.

Man måste ju passa på när det bjuds, eller hur? ;o)

Men vi har lång väg kvar att gå. Dessa två sidor ligger som underkategorier och Lillkillen behöver lära sig att hitta dit själv. Det tror jag han kommer att göra, men det kan ta tid.

torsdag 15 april 2010

Hur en vulkan på Island kan påverka en autistfamilj i Uppsala

Ja, det kan man undra!

Men vår avlösare bor i Jönköping och flyger till oss var 4e helg. Hon skulle kommit idag.

Och som man kan läsa i tex aftonbladet.se så är alla flyg till och från Arlanda inställda på obestämd tid.

Så kan det gå!

onsdag 14 april 2010

Nya platser....

Vi har hittat flera favoritställen. Igår var jag ensam med barnen på kvällen. Stora sonen ville till ett nyöppnat gigantiskt elektronikvaruhus. Ok, tänker jag, vi provar väl att gå in alla tre.

Väl inne är det som om K alltid varit där. Han hittar genast en favoritplats vid alla tv-skärmar och dataspel som flimrar ikapp. Det blir en kul stund ihop. Fast storebror muttrar och tycker att mamma är snål som inte kan köpa en endaste grej.

Väl ute på parkeringen tar vid mod till oss och går in till grannvaruhuset.........

Det blir en "hit" utan dess like för K. Han tar genast av sig och åker rutschkanor och hoppar i hoppborgar och njuter till 10o%.







Ett annat favoritställe är övre plan på ett populärt köpcentrum i stan. Himmelska vyer öppnar sig över affärer och folk som rör sig överallt. Rulltrappan är inte heller så dum.

När K och jag besökte centrumet och hamnade på övre plan, tog han genast av sig
jacka och mössa som markering att " här vill jag stanna en stund! "



söndag 11 april 2010

Beslut

Nu lägger vi ner striden med Lillasysters skola. Vi ger upp.

I morgon ringer jag till den person som ansvarar för placering av skolbarn och meddelar att vi accepterar det förslag till ny skolplacering som vi fått .

Det känns nu som en lättnad att tagit beslutet...

lördag 10 april 2010

Små barn, små bekymmer....

Man var rätt ovetande om framtiden för 6,5 år sedan...

Lillkillen var 3,5 år och skulle snart bli storebror.

Fixande och trixande

Oj oj oj! Vad jag har trixat och fixat med handyn idag.

Vi vill ju att den ska vara så funktionell som möjligt, utan att vara krånglig.

Som grädde på moset måste vi också tänkte i nästa steg: Lillkillen ska ju inte behöva lära nytt och leta sig fram slumpvis om vi lägger in nya sidor i den.

Men vad är logiskt i en 10-årig autist tankevärld? Han kan ju inte själv berätta?!

Lillkillens handy


Jag har mycket goda känslor att handyn kommer att bli bra för vår Lillkille.

På en dag har han lärt sig att peka rätt på den. Det räcker nämligen inte att knacka på den, man måste vara noga med var man pekar för att man ska få rätt.

Och tänk vad lyckat det blev när jag köpte GB Klassikerboxen med 5 goda glassorter i. Lillkillen blev mycket motiverad att välja glass plötsligt. ;o)

OBS! Det är mina glassugna fingrar på filmen.

torsdag 8 april 2010

Input!

Men vad kul det är när man får en rejäl skjuts och inspiration som förälder.

Idag var det min tur att få min del av utbildningen från Folke Bernadottehemmet med Lillkillens handy.

De var så duktiga där, lyhörda och "på tå", inte alls att de vet bäst.

Nu har vi fått hem handyn och uppgifter att jobba med.

Om två månader ska vi tillbaka och se om Lillkillen nått de mål vi satt upp idag.

Så motiverad som jag är (just nu) så borde det inte bli något problem.

onsdag 7 april 2010

Många funderingar

I morgon hoppas jag på ett svar varför man behöver göra en läkarundersökning på FolkeBernadotteHemmet för att få en handy (roll-talk).

Gubben min försökte förklara, men jag förstår inte.

För att få en roll-talk har ju gått en remiss från habiliteringen så man tycker att Lillkillen borde vara utredd och färdigundersökt, men tydligen inte.

Hur som helst så har vi fått låna hem roll-talken över natten för att få undersöka den lite på egen hand.

Det är som att ha ett magiskt trollspö i handen, men man vet inte OM den kommer att förvandla vår tillvaro ännu.

söndag 4 april 2010

Flygresan 2009

Sådärja, nu är kylskåpsmorsorna igång med diabloggen igen.

En liten paus för energiåterhämtning efter den lååååååånga vintern.

Nu börjar det smidas sommarplaner minsann. Blir påmind om det av era planer, Elin.

Här kommer en liten krönika som maken skrev ihop efter Spanienresan förra sommaren:



”Mamma, säg åt pojken att sluta knacka!”
”Mamma, säg åt pojken att sluta sparka på min stol!”
Pojken i sätet framför oss på flygplanet är irriterad.
Han är i Kalles ålder och jag ser att hans mamma börjar bli missmodig.
Hennes lille sötnos håller på att förvandlas till värsta Grin-Ollen.
Hon hade säkert tänkt sig en lyxig stund då hon kunde få sjunka in i
sin nyinköpta flygplansnovell medan sonen och maken roande sig med
videofilm och dataspel.
Men nu börjar ”Plutten” krångla. Så som småbarn kan göra under långa,
tråkiga flygresor.
”Då får vi säga till pojken att sluta med det”.
Hon säger det med överdrivet hög röst, så att jag säkert ska höra.
”Fortsätter han sådär så måste VI säga till”…. nu ännu lite högre.
Så att jag inte kan undgå att förstå vilket besvär Kalle orsakar.
Själv sitter jag nöjd.
Med ena benet benet parerar jag ganska lätt Kalles nervösa sparkande
mot stolsryggen framför, men annars är det lugnt.
Flygresan, som vi fruktat sedan vi bokade resan, ser ut att gå hur bra
som helst.
Kalle är superlugn och både jag och hustrun kan andas ut.
Han ”knackar” i och för sig på fönstret och på bordet och på
stolsryggen och överallt där det låter.
Knack-knack-knack..några snabba slag med knogarna. Inte hela tiden,
men med jämna mellanrum. För att hålla ”balansen”.
Då och då sparkar han lätt med foten mot stolen framför. Men det är
allt. Inga utbrott, inget hojtande. Bara gott humör. Vi är så
förvånade, så överraskade och framförallt; så glada.
Det funkar att flyga med Kalle igen!
Missnöjet från stolsraden framför är egentligen inget problem, det tär
inte nämnvärt på mitt goda humör, det är bara en liten, liten grå
molntapp på vår klarblåa semesterhimmel.
… men jag börjar ändå vässa på argumenten:
”Jag gör mitt bästa. Han har autism, så jag kan inte lova att det blir
helt tyst”
”Han kan inte rå för det. Han har autism.”..och ett par andra,
betydligt otrevligare saker som jag helst inte upprepar.
Jag reagerar så av gammal vana.
Men jag stoppar undan tankarna om en kommande munhuggning och tar
istället med mig Kalle på en ”promenad” till flygplanets enda
utflyktsmål: Toaletterna.
En liten promenad för att fördriva tiden, vi slår ihjäl ett par
minuter (i bästa fall 10 -15 om det är kö) och han kan säkert behöva
lätta på blåsan.
När vi kommer tillbaka genom mittgången ser jag att kvinnan i
stolsraden framför oss spanar in Kalle och hans T-shirt.
Idag har han sin fina röda, den med texten ” Be patient with me I have
Autism”.
Jag vet att de finns människor som tycker att etikett-tröjor av den
här typen är pinsamt undfallande och att man ber om ursäkt för något
man inte kan rå för.
Det ligger säkert något i det, men i sådana här situationer är t-
tröjan en suverän diplomat och effektivare än självaste Jan Eliasson.
Efter en liten stund byter mamman plats med sin son. Hon bryr sig inte
om att Kalle ”knackar” och hon kan stå ut med de lätta stötarna från
hans gympasko. Hon är ju vuxen och nu vet hon vet ju varför han gör
som han gör. Lille Axel kan fortsätta spela PSP helt ostörd. Alla
glada, alla nöjda. Gladast av alla är Kalle, som upptäckt att den
snälle flygvärdinnan – som faktiskt är en kille, om än med mycket
tusch på ögonlocken – också begriper PECS-språket. Innan vi landar
hinner han beställa in en Cola till. Tänk att det är så kul att flyga !

lördag 3 april 2010

Handy

På tisdag ska Lillkillen till Folke Bernadottehemmet.

Varför?

Jo, han ska få en handy! :o)

Å, vad vi har längtat!

Nu hoppas vi att denna handy ska hjälpa Lillkillen och underlätta för oss.

Planering

Här ska planeras utan att rädas bekymmer.

Familjen Lindberg planerar att åka till andra sidan jordklotet nästa vinter. Vi står inte ut med så mycket kyla och snö som vi haft denna vinter.

Lillkillen får dessutom rätt stora luftrörsproblem med kylan och det gör att han får ännu svårare att sova nattetid.

Ja, nu får det vara slut för familjen Lindberg med utanflykter att vi inte kan resa med autistiska barn.

Nu får det bära eller brista: Vi ska åka till Thailand!

fredag 26 februari 2010

Tandläkarbesök

Jag har glömt att skriva om tandläkarbesöket i måndags och nu är det redan fredag!!!

Veckorna går så fort.

K hade en tid inbokad hos sin tandläkare på barnspec. tandkliniken.

Fantastiskt ställe där vi nästan bodde första halvåret för att träna in besök hos tandvården.

I måndags var det rutin för K.

Vi fick alla oss ett gott skratt när sonen helt plötsligt räknade högt tillsammans med tandläkaren från 1-10.

Det är proceduren att ta en fjärdedel av tänderna medans tandläkaren räknar högt till tio.

Så nu vet vi att sonen kan räkna också!!

Stolt mor och far som lämnade tandvården för denna gång.

Jag kunde ana att K själv var mycket stolt.


torsdag 18 februari 2010

Frukost

Sonen åt frukost för första gången sedan vällingstadiet.

Det är länge sen, han blir ju nio i augusti.

Han har ett tag tillbaka hämtat musli-paketet och hållit i det.

Ungefär som han inte förstått vad det används till.

Igår löste han det på egen hand efter skolan.

Han hämtade skål och musli och Vaniljyoghurten och på den vägen är det.

Så i morse började han dagen med en riktig frukost!!

tisdag 16 februari 2010

En blivande läkare?

Lillasyster är mycket intresserad av läkarkonsten numera.

Det kan man vara på flera olika sätt, men Lillasyster tycker de sätt där hon själv inte är huvud"offret" är bäst.

På Internet har hon hittat kirurg-spel som hon spelar med stor entusiasm.

Senast spelar hon Virtual Knee Surgery

Tycker pianospelande vore mycket bättre.

Det finns en anledning till att jag sitter vid min dator (som är placerad BAKOM Lillasyster så jag kan ha koll vad hon gör på sin dator) så mycket som jag gör.

Nu ska jag försöka få henne att tycka att "mata kaniner med morötter-spelet" är mycket roligare...

Good luck till mig.

måndag 15 februari 2010

Musik

Idag föll jag på ett infall.

Nu anmäler jag Lillasyster till enskilda pianolektioner inom Kommunala Musikskolan.

Jag tror hon tycker det blir kul och äntligen blir pianot använt här hemma.

söndag 7 februari 2010

Lillasyster

Lillasyster har lite svårt att prata. Till viss del beror det på hennes autism, till viss del har hon svårt att få till det.

Till exempel så är det svårt att säga "svamp". Det blir "slamp" istället.

Därför är det inte så konstigt att "Pelle Svanslös Hus" blir "Pelle Slampehus".

Jag hoppas att hon och jag tänker oss att åka till samma ställe i eftermiddag.

Den som lever får se!

lördag 6 februari 2010

Skridskor del 2

Sonen gjorde framsteg idag.

Vi åkte på utflykt som vanligt lördag förmiddag.

Idag utan packning och förväntningar om någon skridskoåkning.

Glatt promenerar vi fram och vips drar K mig i handen och vill fortsätta ned mot sjön.
Väl framme ser vi många skridskoåkare på den plogade banan.

En lång stund går vi längs med kanten och anar att det är lite läskigt för sonen.

Att man verkligen kan gå där det annars är djupt och man bara kan plaska med fötterna, tycks han tänka.

Till slut tar han mod till sig och vi går hand i hand ut mot den plogade banan.

Han studerar noga alla som vi möter med skridskor!

Bådar gott!

Fortsättning följer.

YES!!

Mitt öga har alltid störts av öppna lådor, öppet köksskåp etc etc.

Ingen annan i familjen berörs nämnvärt. De skrattar i smyg åt mitt "lidande".

Har försökt mig på förklaringar om feng-shui, harmoni mmmmm.

Ibland har tom stora sonen öppnat alla köksluckor och lådor innan vi ska sätta oss och äta.

Allt för att reta och se en reaktion från mig.

Men NU!

K har senaste månaderna blivit väldigt noga.

Han stänger omedelbart en låda som står på glänt, en byrålåda det sticker ut en tröjärm ur. Svisch är han där och rättar till!

Han tom avbryter sitt filmtittande om han i ögonvrån ser att dörren till micron står på glänt.

Jag bara myser åt min nya bundsförvant!

Heja!

söndag 31 januari 2010

Efterlysning av tips!

Lillkillen har upptäckt att det finns något han faktiskt kan styra över och bestämma själv.

Det är hans magrutiner.

Tyvärr så får han också lite ont i magen på köpet, men det verkar vara mindre värt än att faktiskt bestämma själv när man ska gå på toa.

Ibland håller han sig i en vecka! (Här kan ni som är känsliga sluta läsa.)

Microlax är ingen lösning, han håller sig då också fast då med i ett "tortyrliknande" tillstånd. Dessutom vill vi inte att han ska bli beroende av detta.

Apotekets fiberdrinkar, Lactulos och numera också päron verkar inte göra tillräcklig nytta.

Det närmsta vi kan komma att funka är att låta honom ligga i ett varmt bad och riktigt slappna av.

Är det någon annan som har ett riktigt bra tips?

fredag 29 januari 2010

Skridskor

Så här kul var det att åka skridskor förra året!


Jag har längtat till isen skulle lägga sig den här vintern.

Nu har vi laddat för skridskoåkning senaste tre helgerna. Men tji!

Väl framme med packning och allt vägrar sonen att gå ur bilen.

- "Icke det" säger han mycket bestämt.

Inte ens den nya Vansbrosparken lockar honom.

Vad ska vi göra? Tips någon?

Vi har tittat på förra årets foton från isen, visat PECS-bild på skridskor, visat skridskorna men "icke det" är det enda svar vi får.


måndag 25 januari 2010

Det är inte lätt

Jag och Lillasyster låg på köksgolvet och ritade och småpratade.

Jag gjorde mitt allra bästa och ritade ett blomma.

Jag: "Vad är det?"

Lillasyster: "En blomma".

Sedan gjorde jag mitt bästa igen och ritade ett flygplan.

Jag: "Vad är det?"

Lillasyster: "En svamp"

En del har det konstnärliga i sig, andra får inse att alla inte kan bli Picasso. :o)

lördag 23 januari 2010

Frukt och grönsaker

Lillkillen och Lillasyster har varit mycket knepiga när det gäller frukt och grönsaker.

Det har varit så illa att de får kväljningar när de ser grönsaker på sina tallrikar. Ja, Lillkillen kräktes ett flertal tillfällen vid middagsbordet när han var mindre vid åsikten att någon stoppade grönsaker i sina egna munnar.

Med den bakgrunden trugar man inte sina barn att äta frukt och grönsaker. Vi har försökt att peta i lite goda juicer för att få i de behövliga vitaminerna växande barn behöver.

Men idag blev jag rätt förvånad när Lillkillen började äta päron!

Ja, det är sant!

Jag köpte några päron för egen del och har haft dem i en skål på bordet.

Plötsligt hade Lillkillen ett päron i handen och åt upp skalet på. Resten lät han bli.

Tre päron blev "slaktade" på samma vis. Själva "slakten" säger jag inget om, jag är så glad att han överhuvudtaget tar i frukt. Vi har i "min" fåtölj nu päronsaft och päronklet över hela sittytan, men vad gör det?

För nu efter maten har han ätit upp ett helt päron! (Inklusive kärnhus och kvist). Tur vi inte gjorde någon affär av päronkletet tidigare på dagen.

Det bådar gott för andra frukter och grönsaker.

(Och fåtöljen har jag ändå inget emot att så småningom byta ut.)

ABC gör reportage kring FAMILJER med autism

Jag reagerar på mamman som berättar att hon får berätta för omgivningen att autism inte smittar.

Är det någon som tror det?

Men de avslutar med att säga att alla autist-familjer de varit i kontakt med är fantastiska.

Det måste vi ta till oss!

onsdag 20 januari 2010

Utveckling

Sonen har tagit ett skutt i utvecklingen.

Han kan planera sina aktiviteter minsann.

I kväll ville han åka och simma. Vilket vi gör varje söndag i grupp med FA.

Han tittar mig djupt i ögonen och säger så tydligt han bara kan "SIMMA".

Försöker mig på en förklaring att det är stängt men att vi ska bada på söndag igen.

Jaha, sonen tittar på mig och går därifrån. -Oj, tänker jag förstod han och tog det så lugnt.

Men, ack vad jag bedrog mig.

Efter en stund hör jag honom, komma opp för källartrappen, kånkandes på en färdigpackad och tung badkasse!


Ps. Lyckade dock avleda kvällens "simma" mot en tur med bilen..... Ds.


söndag 17 januari 2010

En annan längtan....

Just nu har pappa i huset åkt till korttids och hämtar hem K.

Denna märkliga känsla varje gång sonen ska hem.

Jag känner mig som en hjälte som hämtar hem sonen. Fast jag vet att han har det bra under veckan och att det är ett måste för att vi ska orka resten av månaden.

Ibland kan vi tom bli oense om vems tur det är att hämta. Det är så mycket glädje och bekräftelse från K när man kommer så det får nästan inte plats i hjärtat. Förstår ni vad jag menar?

Det är som att det lagrats och levereras i ett svep vid just det tillfället.

Nu hör jag bilen och hjärtat rusar!

lördag 16 januari 2010

Sommarlängtan



Det var en sån härlig sensommardag när vi åkte med Lennakatten till den lilla badplatsen i Almunge.

Det var tider, det!

lördag 9 januari 2010

Varje dag är en dag av lärande

Igår när jag plockade med lite kläder på övervåningen hörde jag Lillasyster ropa:

Mamma! Hjälp! Brinner!

Va´? Vi har väl inget som kan börja brinna? Vi håller alla braständare på höga höjder, mm. Men klart att jag sprang ner och tur var det.

Lillasyster hade tänkt att koka ägg, bara det att hon hade ingen kastrull och på den plattan hon satt på låg en skärbräda. (Jajajajaja! Inga skärbrädor på spisen, jag VET! Men vi är bara vanliga människor och sånt händer i alla fall)

Lågorna slog HÖGT upp och smekte spisfläkten. PANIIIIK är en ord som inte nog kan beskriva vad jag kände.

Men konstigt nog behöll jag någonstans i bakhuvudet fattningen och sprang och hämtade vår brandfilt som vi noggrant hängt upp på lättåtkomligt ställe. (Något rätt gör vi i alla fall i vår familj)

Medan jag sprang mot brandfilten tänkte jag:

  • Hjälp! Stig är lös. Han är ju så svår att fånga om man kommer för snabbt inpå. Hur ska jag få tag på honom?
  • Var är katterna? Hur ska jag snabbt få ut dem?
  • Ska jag använda brandsläckaren eller brandfilten? Brandfilt till spisbränder! Jag tar den!


Tur jag tog brandfilten, eftersom plattan fortfarande var varm så flammade det upp så fort jag gluttade på filten för att kolla.

Skärbrädan fick jag till diskhon och sköljde under vatten. Jag hann tänka mellan spis och diskho:

Släck ingen matolja med vatten. Är skärbrädan matolja? Kommer flammor att stiga med ångan upp i taket?


Resterna av skärbrädan.

Sot, sot sot!

Det tog flera timmar att sanera och det finns gott om sot kvar. Det har krypit in i typ alla köksskåp vi har runt spisen.

Lillasyster stod på behörigt avstånd och sa: Oj Oj OJ!
Efter en stund började hon utan att jag sa nåt att klä på sig ytterkläderna. Hennes flyktinstinkt ökade ju mer rök som utvecklades.
Detta har jag lärt mig av detta:
  • Varenda öre vi betalar till Securitas för larmet är vartenda öre. Larmet slog till och Securitas ringde upp på bara någon sekund för att kolla av läget. Då hade jag redan lagt på brandfilten, men fick vägledning hur jag skulle kolla att branden inte gått upp i spisfläkten.
  • Det är inte överdrivet att ha brandsläckare och brandfilt på ett strategiskt bra ställe.
  • Ha INGET i fläktskåpet. Det tar jättelång tid att få ut allt bråte för att kolla att inget tagit eld. Dessutom, varför ska det finnas brandfarliga saker där det är troligast att det ska börja brinna?
  • Eftersom inget barn varit intresserad av spisen på flera år har vi inte använt oss av spisens huvudströmbrytare som vi installerade när vi byggde huset. Nu är det dags att börja använda den igen. ALLTID!
  • När det verkligen gäller, då slår hjärnan på en "booster" så man vet vad man ska göra. Skönt!
  • Efteråt behöver man en stund för en själv för att lugna den tsunami som väller in i skallen.
Säga vad man vill, men på autistföräldrar växer ingen mossa och fastnar inget damm!

Äventyr

Ja, nog har vi haft äventyr alltid. Jag vet inte riktigt var jag ska börja.


Jag börjar med Finlandsresan.


Min tanke var ju att ta med stora kameran och ta riktigt fina kort på både tjejerna och själva resan.


Det visade sig att stora kameran var för bökig, det tog för lång tid att ta fram den så kameran i mobilen (3mpx) fick räcka. Tyvärr blir ju kvalitén sämre, men å andra sidan kom det också några rörliga bilder.


Själva resan gick ypperligt bra. Dels gillar Lillasyster nya intryck, men både jag och Storasyster Amanda såg till att vara "steget före" och har här lite tips som kanske kan vara till hjälp för fler.




Lillasyster gillar att dansa. Innan maten var dansgolvet fritt för barn att dansa. Kul!

Buffén däremot var lite knepigare. Lillasyster tycker att mat är jobbigt. Speciellt mat hon inte gillar (vilket är rätt mycket), så själva buffén gav henne kväljningar. Storasyster Amanda och jag fick turas om att hämta mat och hålla Lillasyster ifrån själva matkön så hon inte skulle se alla delikatesser.


Men själva ätandet för oss gick bra. Vi satt i buffén i lugn och ro i 45 minuter, vilket måste anses godkänt. Sen gick vi innan Lillasyster fick för sig att hitta på nåt annat.


Tips: Ha med en spelkonsoll (tex Gameboy eller iPhone) för att hålla sysselsatt. Det är ingen som tycker det är konstigt.


Sjöfrukost är samma grej. Mycket mat och mat som inte gillas. Första morgonen åt Lillasyster bara en pepparkaka till frukost och smuttade på mjölken.


I Helsinki hade vi som mål att besöka SeaLife. Det är ett betydligt större fiskutställning än Akvaria i Stockholm visade det sig till vår glädje.


Lillasyster var MYCKET fascinerad av den fina utställningen och alla olika vattenmiljöer.



Här kikar hon på akvariet med öronmaneter. Det var mycket snyggt ljussatt så att maneterna verkligen framträdde.




Hajar, rockor och andra fiskar simmar runt i en tank där man också kunde gå in i så man hade alla fiskar runt sig. Släng dig i väggen Akvaria! Detta var mycket maffigare!

Efter SeaLife skulle vi gå och shoppa. Lillasyster gick och gick och gick, men när vi kom till Marimekko-butiken och hon inte fick lägga sig i utställningssoffan med stövlar och allt la hon sig på golvet för att vila.

Det kanske var tur att hon vilade lite där, för därefter gick vi vilse.

Vi skulle promenera till terminalen, men "råkade" gå till södra hamnen istället. Det är rätt långt mellan Skatudden och södra hamnen och vi såg ingen busshållplats eller ens spårvagnsspår, så det var bara att traska på.

Efter ett antal backar och en enormt kall snålblåst så kom vi fram till Design-museet som var mycket vänliga och ringde efter taxi åt oss.

Det var den skönaste taxitur jag någonsin åkt (vad jag minns).

Väl ombord igen så smakade det gott med lite fika och en lugn stund. Mina lår var så kalla att de var knallröda i flera timmar efteråt. Fortfarande idag (3 dagar senare) är jag lite öm om jag nyper mig i låren. Jag får väl låta bli att nypa mig där! :o)

Andra morgonen kom Storasyster och jag på att vi kunde gå omlott och äta sjöfrukost.


Tips: En vuxen får försprång och äter först i ca 20 min. Sen kommer nästa vuxen med barn och alla äter lite tillsammans. Sen går första vuxna iväg med barn och den andra får äta sjöfrukost i lugn och ro. Alla parter blir nöjda och glada.



Scen under andra morgonens sjöfrukost.

Det jag lärt mig under kryssningen är:

  1. Lillasyster kan gå MYCKET långt utan att knota.
  2. Man ska undvika buffé-situationer då hon tycker det är jobbigt med så mycket mat hon inte gillar.
  3. Låt en vuxen gå runt och för-rekognisera efter situationer och platser som kan vara till fördel eller jobbiga.
  4. Det är jättedyrt i Finland. Även om man förbetalar så mycket man kan så går det ändå åt rätt mycket pengar. Kanske inte så smart att åka i samband med julhelger?
  5. Tar man det bara lugnt och planerar i förväg så är det JÄTTEROLIGT att resa med våra autist-barn. Se bara till att vara minst två vuxna, annars kan det bli "slitigt".

söndag 3 januari 2010

Äventyr

Eftersom jullovet är väldigt långt för Lillasyster och hon har stora behov av stimulans för att inte börja hitta på egna aktiviteter (som ibland inte är önskvärda) så har jag planerat ett litet lagomt äventyr.

I morgon bär det iväg på en kryssning till Helsingfors tillsammans med Storasyster Amanda.

Dels är det roligt att resa med Lillasyster, men å vad roligt att få ha bägge tjejerna tillsammans under några dagar. Det är man inte bortskämd med.

Så i morgon bär det iväg och jag återkommer med rapport när vi kommit hem.