Lillkillen och Lillasyster har varit mycket knepiga när det gäller frukt och grönsaker.
Det har varit så illa att de får kväljningar när de ser grönsaker på sina tallrikar. Ja, Lillkillen kräktes ett flertal tillfällen vid middagsbordet när han var mindre vid åsikten att någon stoppade grönsaker i sina egna munnar.
Med den bakgrunden trugar man inte sina barn att äta frukt och grönsaker. Vi har försökt att peta i lite goda juicer för att få i de behövliga vitaminerna växande barn behöver.
Men idag blev jag rätt förvånad när Lillkillen började äta päron!
Ja, det är sant!
Jag köpte några päron för egen del och har haft dem i en skål på bordet.
Plötsligt hade Lillkillen ett päron i handen och åt upp skalet på. Resten lät han bli.
Tre päron blev "slaktade" på samma vis. Själva "slakten" säger jag inget om, jag är så glad att han överhuvudtaget tar i frukt. Vi har i "min" fåtölj nu päronsaft och päronklet över hela sittytan, men vad gör det?
För nu efter maten har han ätit upp ett helt päron! (Inklusive kärnhus och kvist). Tur vi inte gjorde någon affär av päronkletet tidigare på dagen.
Det bådar gott för andra frukter och grönsaker.
(Och fåtöljen har jag ändå inget emot att så småningom byta ut.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Våra barn har lång transportsträcka från att titta på mat till att våga prova.
SvaraRaderaK har inte ätit potatis under hela sitt åttaåriga liv (förutom strips då).
I fredags åt han med glad aptit hemgjorda potatisklyftor. Resten av familjeni blev nästan utan men vad gör väl det en sån gång!!
Men vad roligt!
SvaraRaderaSen får man hoppas att potatisklyftor går ner nästa gång.
Det finns ju ingen garanti för det med våra barn.