Korttidsvecka.....

Varför får jag den känslan att K är så extra mysig och go, dessa dagar innan korttids???

Är det samvetet som gnager för att man "lämnar" bort honom?

För att man själv inte orkar en dag till? Ungefär samma känsla som inför en efterlängtad semester ...

Känner han på sig att det är dags och bjuder till lite extra?

Jag vet att jag kommer att ha full koll på klockan i morgon när han åker taxi från skolan men "fel väg" och inte hem utan till just korttids.

Någon som känner igen känslan?

Jag vet att maken känner det samma, men vi vet att det är ett måste fortfarande, hur ska vi annars orka?

Avlösarna har rent av kommit och gått igen....Nu står vi utan igen, det som skulle kunna vara ett bra alternativ för korttids. Men det är inget långsiktigt som man kan lita på, varken vi som föräldrar och framförallt inte K.

Det är bara att gilla läget och hoppas att personalen bjuder till och förgyller veckan för vår speciella kille.

Lillasyster konstaterar

I den oändligt långa serien "Lillasyster konstaterar" konstateras följande:

Om man häller ut en flaska såpbubblor på ett lackat trägolv så blir det oerhört halt.

(Mamma Elin konstaterar: Det är dessutom svårt att torka upp.)

När allt inte går som planerat

Som de flesta autistföräldrar brukar hektiska dagar gå rätt bra, bara man förbereder och pratar om det innan.

Igår hade Lillasyster och jag en killfri dag. Ja, till och med Pappa var borta.

Vi hade pratat om Fyrishov, äventyrsbadet, i flera dagar och vi har kollat väderleksrapporten och glatt konstaterat att vi kan ha filt på Fyrishovs gräsmatta utomhus. Härligt!

På morgonen såg dagsschemat ut så här:

1. Äta frukost
2. Åka och handla
3. Äta lunch
4. Fyrishov

Lillasyster höll stenkoll reda på vad som skulle göras och när lunchen var avklarad satte hon sig i bilen och väntade medan jag stoppade i diskmaskinen och packade ihop alla saker vi skulle ha med oss. Bråttom bråttom!

Glada i hågen körde vi de 2 milen in till stan och Fyrishov, men väl framme var badet abonnerat! Vi kom inte in!

Nä, det där var inte roligt. Lite osäkert och med en besviken Lillasyster i bilen körde jag istället mot Bälingebadet. Hade de öppnat för året? Förra året öppnade de sista helgen i maj. Hoppas hoppas!

Nä, Bälingebadet var tvärstängt! Nu börjar Lillasyster bli rätt irriterad, men som tur är hade jag köpt en vattenspridare dagen innan vi inte testat. Jag lyckades med lite övertalning köra hemåt till vår egen trädgård.

Men Stenkastet och en vattenspridare är INTE likvärdigt Fyrishovs äventyrsbad, jag lovar!

På kvällen tänkte jag pigga upp Lillasyster med att vi går och tittar på de små lammen i hagen några 100 meter från oss.

JAAAAA!

Men väl framme i hagen var lammen inte där!

Vi fick vända tillbaka igen, återigen med en besviken Lillasyster.

Men hemma på gården "spelade" vi sen badminton en lång stund.

Det blev ett bra avslut på dagen, trots allt, men det är INTE roligt när inget går som man planerar, speciellt när man har autistbarn...

Bullar med känsla

Idag har K bakat bullar.

Började med att han plockade fram degbunken.

Letade efter bakformar och mjöl.

Hällde mjöl och formarna i skålen och pekade på ugnen.

Vid det här momentet insåg jag att det krävdes lite finkänslig guidning.

Vi enades om att det behövdes lite vätska till mjölet och lite smaksättning.

Det blev grädde och vaniljsocker.

Fram med plåt och formar och sedan pricken över i, lite kanel och pärlsocker!

Det blev nio stycken fina bullar, men K tyckte det gick bra att äta medans ugnen värmdes så det blev tre kvar att grädda.

Bra jobbat!!

Samtal i bilen mot Gränby köpcentrum

Jag: Nu ska vi åka och köpa sandaler.

Lillasyster: ...

Jag: Vet du vad sandaler är?

Lillasyster: ...

Jag: Sandaler är såna skor som jag har på mig nu. Såna där skor när tårna är ute i friska luften.

Lillasyster: Det är ju uppenbart!

...

Jag: Vad vill du ha för sandaler? Vill du ha sportiga sandaler eller vill du ha flickiga sandaler.

Lillasyster (trött i rösten): Jag vill ha sandaler!

Samla energi

Lillkillen är på korttids några dagar denna vecka. Det råkade bli så att det sammanföll med en ledig arbetsdag. Vad gör man då en ledig dag tillsammans med Lillasyster så hon får stå i centrum?

Vi lyssnade till hennes önskemål och packade sedan bilen full med diverse matsäck, fiskespön, bil-dvd:n och flytväst, för Lillasyster sa direkt:

"JA! Vi åker och fiskar!"

Denna gång åkte vi till Berkinge, strax söder om Forsmark. Det är en turistanläggning vid en gammal bruksdamm.

Förr i tiden tyckte man att man ville till ostörda marker, men idag är det så skönt med bryggor med staket och vattentoaletter.

Ännu är inte turistsäsongen igång, så vi var helt ensamma vid bryggorna. Jag menar HELT ensamma. Inte ens en liten mört såg vi skymten av. Så det där fiskekortet vi löste för dagen kändes lite onödigt.

Vattnet låg så blankt och fint att vi hyrde en roddbåt och begav oss ut. Solen värmde våra ansikten och Lillasyster och jag satt och sjöng Mamma Mu: "Vi sitter i en båt". Det var hur mysig som helst!

Nedan är en film jag tog med mobilen, mest för att Lillasyster ska kunna titta och minnas när vi satt i båten och rodde. Visst är det väl härligt?!

Till sommaren kommer vi tillbaka för att pröva vattenrutschbanorna.

De verkar vara nåt i hästväg!

Stort framsteg

Idag är det en röd dag. Alla hemma i familjen, lite trög start med frukost i omgångar.

Märker att K är lite osäker och vill gosa mer än vanligt och markerar att jag ska sätta mig i soffan eller i hans rum. Han vill se på TV.

Mitt i den händelsen, på några sekunder, går han fram till sitt veckoschema och river bort skolbilden. Flyttar fram hemmabilden en dag!

Jag baxnar och får tårar i ögonen av glädje.

Maken och jag som varit tveksamma och fortsatt med schema mest för samvetets skull och för att skolan och hab tycker att det är bra med struktur.

Där ser man, vilken smart kille vi har!

Middag á la K.

Sonens " middag" sedan klockan 16 idag.

Fyra hackade lökar stekta mjuka med smör och salt.

Hallonsylt.

1 Calippo ananas (sparad halva från frysen)

Glass i omgångar från en GB big-pack (rosa delen av tre-smak).

Stor strips från DAX.

Coca-cola 33cl.

4-pack Mums-Mums.

Ps. Ska kanske tillägga att det var korttidsvecka innan....Ds.

Gert Andersson

Om det är någon som är intresserad av Gert Andersson, Attention, som jag skrev om i inlägget nedan så hittade jag en liten artikel om honom.

Jag kan varmt rekommendera om ni får möjlighet att lyssna till honom.

Gert Andersson - Det svarta fårets berättelse

Kontakt

Sedan en vecka tillbaka har vi börjat med cs (centralstimulerande) mediciner till Lillkillen.

Det är tredje gången gillt.

Första gången provade vi Ritalin och det hjälpte inte ett dugg, tvärtom förstärkte det Lillkillens "svåra" sidor.

Efter tre veckor beslöt vi att avbryta behandlingen, vilket var en lättnad.

Andra gången provade vi Strattera. Lillkillen fick jättehög feber och efter konsultation med läkare (inte läkare på hab) avbröt vi direkt och febern försvann direkt. Det finns flera som inte tror på sambandet, men vi är inte sugna på att prova Strattera igen.

Faktum är att vi blev rätt avskräckte överhuvudtaget till cs och tänkte att vi inte ville utsätta vår Lillkille för en massa försök.

Men det betyder inte att vi var avigt inställda till cs. Vi vet ju att det hjälper andra.

I höstas lyssnade jag på Gert Andersson (Attention) i tjänsten. Han sa något som satte djupa spår hos mig:

"Vuxna som diagnos i vuxen ålder och börjar med cs får ofta depressioner. Man börjar fundera på hur det skulle varit om man fått hjälp som barn. Man har haft en massa vägskäl och man undrar vilken väg man skulle tagit om inte ADHD hade styrt. Vilket bemötade hade man fått i de situationer man själv upplevt som svåra och ohanterliga om man inte haft sin ADHD. Hade det gjort skillnad om man haft hjälp från början?"
(OBS! Citatet är inte ordagrant, utan min egen sammanfattning från mötet)

Med detta i ryggen kände vi oss redo att göra ett nytt försök.

Än så länge har Lillkillen bara ätit cs i en vecka och han är bara uppe i en tredjedel av den dos han ska äta, men det ser lovande ut.

Det är så härligt med ögonkontakt, kramar, ett glatt mottagande i hallen när man kommer hem, ja till och med hjälp av med ytterkläderna.

Jag kan lugnt säga att jag aldrig fått ett sånt bemötande av vår Lillkille förut.

Och hittills - håll tummarna att det fortsätter - inga biverkningar!

Rättelse

Jag har idag fått reda på att handdatorn inte är en Handy. Det är en handdator Tellus Smart.

Tellus Smart är den bästa handdatorn för kommunikationsprogram i dagsläget.

Jag är ledsen om någon fått fel uppfattning kring hjälpmedlet och vad det kan åstadkomma på grund av jag inte visste dess rätta namn.