Skön sommar!

En skön sommar önskar K och jag alla läsare!

Krönika

Skulle kunna vara skrivet av mig, fin krönika från autismforum.se

Lillkillens medicinering II

Nä nu ger vi upp den höga dosen med centralstimulantia till Lillkillen och går ner ett snäpp.

Biverkningarna blev så stora att vinsten med medicineringen inte blev så hög.

Idag gick vi ner ett snäpp och plötsligt fick vi hem en glad gosse från skolan som kom och kramade mig igen.

Aptiten har blivit bättre och nu återstår att se om nattsömnen också återgår till något som kan kallas normalt, åtminstone med Lillkillens mått mätt.

I natt somnade han inte förrän vid 23-snåret och vaknade vid 02. Det är lite väl korta nätter även för en hyperaktiv autist.

Hur natten upplevdes av de två trötta föräldrarna tar vi en annan gång...

Kungligt bröllop

Jag har planerat länge för det kungliga bröllopet idag.

Ska man komma ihåg det som vuxen måste man hänga upp det på nåt. Jag minns själv kungabröllopet 1976, i och för sig i en dimma, men jag minns det som väldigt märkvärdigt.

Sagt och gjort! Grabbarna (Gubben och Lillkillen) fick hålla sig borta under helgen och jag dukade upp framför TV:n med vit duk, kristallglas, servetter (My Little Pony), cider (alkoholfri) och smaskig mat.

Men när bröllopet började protesterade Lillasyster högljutt:

"JAG VILL SE SHREK!!!"

Nej, att se nån himla kronprinsessa gifta sig stod inte högt i kurs.

Men efter några stunder med protester gick till slut Lillasyster med på att titta och kommenterade:

"Vilket konstigt födelsedagskalas!"

Ja, det är inte lätt att förstå vad ett bröllop är.

Hur förklarar man det?

Sjukhusbesök

Idag var fritids stängt så jag har varit hemma med båda killarna. Nåja, den store dyker opp vid frukost och lunch resten av dagen är han en självgående 15-åring.

K har ett tandläkarbesök som väntar och det blir det stora pådraget med narkos för en tandlagning. Idag kände jag mig rutinerad eftersom K gjorde samma ingrepp förra året. Men frågan var om K också var rutinerad?? Sådana saker vet man inte på förhand.

Nåväl, jag kände mig säker och tyckte det var onödigt att pappa också tog ledigt. -"Det här fixar vi galant", tänkte jag.

Förberedde med en Piggelin vid macken på väg mot sjukhuset. Sedan parkerade vi och jag visade bild på en doktor. K hoppade ur bilen utan protester. På vägen till rätt ingång hördes det lite protester i form av gråt men inget alarmerande. Precis vi ingången fanns en fin fontän som piggade opp. Vi hade gott om tid så K fick stimma loss lite.

I foajén en snabb titt i glassboxen men det hoppade K snabbt över och drog till hissarna istället. Jag tror han minns nu vad som komma skall, alltså inga dålig minnen från året innan!

I väntrummet springer han och sätter sig vant i en av fåtöljerna och VÄNTAR. Inom fem minuter kommer en sjuksköterska och vi kan komma in för första samtalet, det går superfint att sitta i det rummet också. Samtalet går fort eftersom vi varit där tidigare och alla papper redan är ifyllda. Litet orosmoln hos mig, då det rapporteras att det varit akutfall precis på operation.

Men vi återvänder till korridoren och väntrummet. Fullt med folk på alla fåtöljer men K snitslar sig fram till en ledig mittenplats i soffan. Jag häpnar igen!

Några hopp opp från soffan sådär var femte minut men inget annat som stör. Mittemot sitter nämligen en dam med en väska som det sticker opp en fin sjal med fransar som lockar.

En kvart senare får vi komma in till narkospersonalen. K hälsar så fint tillbaka och sätter sig igen. Narkosköterskan får tom med titta på tänder och i halsen. En snabbtitt på händerna också så vi vet var EMLA-salvan ska sättas. Sen ett snabbt "hejdå" och vi är klara.

Lysande prestation under en halvtimme på en tråkig avdelning med massor av folk.

Ute väntar nu fontänen!!

Lillkillens medicinering

Nu är det inte fullt så fantastiskt längre med Lillkillens medicin mot sin hyperaktivitet.

Igår gick han upp på sin rätta dos och då slog medicinen till med alla trista biverkningar:

• Orolig
• Tappat aptiten
• Olycklig

Det som var så lovande tidigare.

Det är så jag hoppas att vi får gå ner ett snäpp i dos igen, för nu är det inte kul...

Förvånad

Plötsligt en dag börjar Lillasyster måla motiv som man ser vad det är.

Tidigare har hon mest blandat färger på pappret, i och för sig mycket konstnärligt, men det har inte varit några motiv.

Igår, inspirerad av Timmy Lamm, målade hon denna röda traktor.

Det finns så många förmågor under ytan hos våra barn som vi inte har en aning om!

Chock

Igår var jag på utvecklingssamtal på Lillkillens skola och det var där jag fick en chock.

Jag har inte hämtat mig ännu.

Vilken omvälvning!

Jag fick nämligen klart för mig att Lillkillen ska börja mellanstadiet i höst.

MELLANSTADIET!!!!!

Vad hände?!

Men i väntan på att utvecklingssamtalet skulle börja såg jag denna lilla tavla på väggen.

Då blev jag glad!

Allt stämmer fortfarande på pricken...