Äventyr

Ja, nog har vi haft äventyr alltid. Jag vet inte riktigt var jag ska börja.


Jag börjar med Finlandsresan.


Min tanke var ju att ta med stora kameran och ta riktigt fina kort på både tjejerna och själva resan.


Det visade sig att stora kameran var för bökig, det tog för lång tid att ta fram den så kameran i mobilen (3mpx) fick räcka. Tyvärr blir ju kvalitén sämre, men å andra sidan kom det också några rörliga bilder.


Själva resan gick ypperligt bra. Dels gillar Lillasyster nya intryck, men både jag och Storasyster Amanda såg till att vara "steget före" och har här lite tips som kanske kan vara till hjälp för fler.

Lillasyster gillar att dansa. Innan maten var dansgolvet fritt för barn att dansa. Kul!

Buffén däremot var lite knepigare. Lillasyster tycker att mat är jobbigt. Speciellt mat hon inte gillar (vilket är rätt mycket), så själva buffén gav henne kväljningar. Storasyster Amanda och jag fick turas om att hämta mat och hålla Lillasyster ifrån själva matkön så hon inte skulle se alla delikatesser.

Men själva ätandet för oss gick bra. Vi satt i buffén i lugn och ro i 45 minuter, vilket måste anses godkänt. Sen gick vi innan Lillasyster fick för sig att hitta på nåt annat.

Tips: Ha med en spelkonsoll (tex Gameboy eller iPhone) för att hålla sysselsatt. Det är ingen som tycker det är konstigt.

Sjöfrukost är samma grej. Mycket mat och mat som inte gillas. Första morgonen åt Lillasyster bara en pepparkaka till frukost och smuttade på mjölken.

I Helsinki hade vi som mål att besöka SeaLife. Det är ett betydligt större fiskutställning än Akvaria i Stockholm visade det sig till vår glädje.

Lillasyster var MYCKET fascinerad av den fina utställningen och alla olika vattenmiljöer.

Här kikar hon på akvariet med öronmaneter. Det var mycket snyggt ljussatt så att maneterna verkligen framträdde.

Hajar, rockor och andra fiskar simmar runt i en tank där man också kunde gå in i så man hade alla fiskar runt sig. Släng dig i väggen Akvaria! Detta var mycket maffigare!

Efter SeaLife skulle vi gå och shoppa. Lillasyster gick och gick och gick, men när vi kom till Marimekko-butiken och hon inte fick lägga sig i utställningssoffan med stövlar och allt la hon sig på golvet för att vila.

Det kanske var tur att hon vilade lite där, för därefter gick vi vilse.

Vi skulle promenera till terminalen, men "råkade" gå till södra hamnen istället. Det är rätt långt mellan Skatudden och södra hamnen och vi såg ingen busshållplats eller ens spårvagnsspår, så det var bara att traska på.

Efter ett antal backar och en enormt kall snålblåst så kom vi fram till Design-museet som var mycket vänliga och ringde efter taxi åt oss.

Det var den skönaste taxitur jag någonsin åkt (vad jag minns).

Väl ombord igen så smakade det gott med lite fika och en lugn stund. Mina lår var så kalla att de var knallröda i flera timmar efteråt. Fortfarande idag (3 dagar senare) är jag lite öm om jag nyper mig i låren. Jag får väl låta bli att nypa mig där! :o)

Andra morgonen kom Storasyster och jag på att vi kunde gå omlott och äta sjöfrukost.

Tips: En vuxen får försprång och äter först i ca 20 min. Sen kommer nästa vuxen med barn och alla äter lite tillsammans. Sen går första vuxna iväg med barn och den andra får äta sjöfrukost i lugn och ro. Alla parter blir nöjda och glada.

Scen under andra morgonens sjöfrukost.

Det jag lärt mig under kryssningen är:

1. Lillasyster kan gå MYCKET långt utan att knota.
2. Man ska undvika buffé-situationer då hon tycker det är jobbigt med så mycket mat hon inte gillar.
3. Låt en vuxen gå runt och för-rekognisera efter situationer och platser som kan vara till fördel eller jobbiga.
4. Det är jättedyrt i Finland. Även om man förbetalar så mycket man kan så går det ändå åt rätt mycket pengar. Kanske inte så smart att åka i samband med julhelger?
5. Tar man det bara lugnt och planerar i förväg så är det JÄTTEROLIGT att resa med våra autist-barn. Se bara till att vara minst två vuxna, annars kan det bli "slitigt".