Houston, we have a problem

Ja, så känns det när det plötsligt börjar droppa vatten från innertaket på nedervåningen.

En snabb språngmarsch upp på övervåningen och vad hittar man där?

Jo, en Lillkille som har vattenlek med en överfull bastuhink på golvet.

*suck* Vattenskador är en av mina mörka drömmar som husägare.

Äntligen

Äntligen fick vi komma och vaccinera den sista i familjen, Lillkillen.

Vi tackar särskilt uppfinnaren av embla-plåster som gjorde det lätt och smidigt att sticka i armen på Lillkillen.

Nu kan jag pusta ut.

Ett stressmoment mindre för familjen på Stenkastet.

Mammagrupp

Tänk vad mycket gott våra barn ger i gengäld!

I kväll var jag inbjuden till Slottskällans ölbryggeri. Det var träff med mammagruppen från barnhabiliteringen. Gruppen hade bjudit in tidigare medlemmar och på den vägen bar det av för ölprovning för min del.

Jättekul att träffa alla mammor man stött på genom åren samt några nya.

Vi njöt av god mat och ölsorter under några timmars småprat.

Rundvisning på ett stolt litet bryggeri med toppbetyg ingick.

Tack alla för en fantastiskt trevlig fredag kväll!

Julklappstips apropå "äventyret" nedan

Jag kom på ett julklappstips när Lillasyster skulle läkarundersökas på sjukhuset.

Hon ska få en "läkarväska" i julklapp. Den ska vi leka och träna med så att inte stetoskop är världens farligaste grej, eller att den där grejen man kollar i öronen med upplevs som ett mördarvapen.

Det är ju så dags att träna på sånt när det är skarpt läge?!

På andra sidan "äventyret"

Utsikten från ett väntrum på barnakuten, Akademiska sjukhuset, Uppsala

Sedan förra inlägget har Lillasyster hunnit med att insjukna i svininfluensa.


Det började med att hon i onsdags fick oerhört hög feber. Så där hög feber att man bara orkar ligga i en soffa. Efter någon timme tyckte jag det var det blev lite oroligt när hon, trots Ipren, inte fick ner sin feber och dessutom blev extra frånvarande. Hon hade hela förmiddagen ojat sig och sagt: Oj oj oj! Aj aj aj! Stackars mig!


När hon blev "frånvarande" ringde jag sjukvårdsupplysningen som tyckte jag skulle åka in till barnmedicin på Akademiska sjukhuset.


Väl framme på sjukhuset fick vi ett eget litet väntrum, vilket var skönt. Just denna gång hade det ändå gått bra i ett vanligt väntrum, för Lillasyster var så "väck" att hon just inte brydde sig om var hon var. Men för mig var det jätteskönt att hon fick en liten brits att ligga på i ett avskilt rum.


Sen började väntan. Det blev en lång väntan på många timmar. Jag funderade med min då trötta och lite sjuka humor (tänk på att halsflussen fortfarande fanns kvar, pencillinkuren var ju bara påbörjad) att man kanske lät oss vänta så att Lillasyster kunde friskförklaras? Det blev nästan så...


Igår morse började hon kräkas. Hon kräktes och kräktes fram till lunch. Här tänker man ju att detta blir en långvarig sjukperiod, eller hur?


Hur som helst, igår kväll hittade jag Lillasyster skrattandes och hoppandes i våra sängar. Febern helt borta och idag på morgonen kom hon ner för trappan sjungandes och hoppandes.


Trots detta ska vi följa läkarnas råd: "Var hemma till att hon är helt frisk. Sedan stannar ni hemma en dag till!"


Och till er andra ger jag rådet: Om ni inte ännu vaccinerat er, se till att göra det när tillfälle ges. Svininfluensan är inte rolig!

En sån där dag

*puh*

Idag är en "sån där dag" som man inte vill ha. Aldrig någonsin. Never ever.

Jag har varit hemma från jobbet några dagar i halsfluss och är inte på bettet. Det måste man vara när man är autistmorsa. Alltid ALLTID på bettet. Alltid föreseende, alltid lugn, alltid tålmodig, alltid kärleksfull, alltid vänlig, alltid...osv. Man måste alltid vara så förbaskad duktig.

Medan jag lagade maten hittade Lillasyster Gubbens akvariehävert och hade sugit ut en massa vatten, både i soffor, fåtöljer och på trägolven. Det såg jag inte förrän efter maten. Så där lagom sent att vattnet hunnit rinna in långt under möblerna och in under vägglisterna. Kanske till och med under trägolvet. *Suck*

Efter maten när jag upptäckte detta vattenland i vardagsrummet och lite småsurt började att torka upp allt vatten hände det grejer i köket.

Det var Lillkillen som åt av de sista kalla spagetti som låg i kastrullen och väntar på att Gubben (som varit borta i två dagar) ska komma hem och äta upp dem. Vanligtvis äter man spagetti på en tallrik med bestick. Det tycker Lillkillen är onödigt.

Men när jag kom ut i köket låg nästan all kokt, kall spagetti på golvet, väggar och på matbordet. Har ni försökt att få upp kokt kall spagetti någon gång? Det är oerhört klistrigt.

Medan jag nu småsvärande och inte alls glad försökte få upp spagetting hörde jag en smäll från vardagsrummet. Och en bonk till. Och en kablang till.

Med hastiga kliv rakt genom spagettin (givetvis med strumpor på som spagettin fastnar i och som jag trampar runt i huset med) hittar jag Lillasyster i full färd med att med full kraft slänga en rätt stor studsboll mot tv-skärmen. Tur att TV:n inte ramlade ner. Eller gick sönder.

Allt detta ovan beskrivna sker under Lillkillens mycket olyckliga och frustrerade vråååål. Såna där vrål som får håret att resa på sig. Såna vrål som gör att man funderar på att hoppa ut genom fönstret och springa så fort och långt benen räcker och aldrig komma tillbaka. Såna där vrål att man till slut själv frustretat skriker:

GÅ UPP PÅ DITT RUM OCH STÄNG DIN DÖRR!

Då är man inte mycket till god mor. Då vill man helst krypa in i ett mörkt hål och bara försvinna. Man känner sig rätt misslyckad. Man ser i barnens olyckliga ögon att de inte förstår vad de gjort fel. Och den där tabu-önskan som kommer över en. En förbjuden önskan: Att barnen skulle varit som vanliga barn. Den önskan kommer aldrig att slå in.

Såna här dagar vill man inte ha.

Tur att Gubben snart kommer hem. Tur att vi är två.

Bad med problem

Söndagsbadet blev kort idag.

När vi kom på parkeringen, hälsade Ks avlösare på honom. Hon var där med en annan kille som hon också jobbar med.

Vi anade snabbt att det kunde bli fel.

Och det ordentligt.

K kunde inte slappna av alls.

Grät, sparkade och klöste den som försökte trösta.

Vad blev då fel?

Jo, antagligen trodde K att det var dags att vara med sin avlösare och inte med oss på badet.

Han har alltid badat med oss på söndagar och just den bassängen.

Det lustiga är att vi inte kan bada på Fyrishov med K. Dit är han van att åka med skolan och just med avlösare.

Det är inte lätt för våra barn att generalisera helt enkelt.

Nästa söndag få vi tänka efter och planera bättre.

Jobbig situation för både K och hans avlösare.

Hurra!

Det verkar som om vi får komma och bli vaccinerade i morgon.

Jag återkommer med rapport hur det gått.

(Jag är nämligen lite orolig att läkaren på vaccinationsmottagningen inte har koll på veckodagarna)

Aj aj ont ont!

Idag har vi haft nytta av nya orden.

K har nämligen fått vaccin mot svininfluensan.

Vi kände oss lite vilsna och övergivna, då vi insåg att stå i masskö inte skulle funka för vår yngsta son.

Varken skolhälsovården eller primärvården har haft någon hänvisning till denna grupp av barn.

Uruselt!

Nåväl, maken fixade det på annat sätt och fick en bokad tid på Barnläkarmottagning.

Det gick galant!

Kalle hann se sprutan när sticket var klart.

Sedan sa han aj aj, ont ont och tog sig på armen och sen var det inget mer med det.

Nöjda och lättade föräldrar som lämnade vårdcentralen.