Det har varit rätt trögt med handyn. Vi har fått prompta rätt mycket och Lillkillen har varit rätt ofokuserad och omotiverad i användandet, men vi har varit envisa och "tjatat" att han ska använda den.
Dessutom har vi mycket att önska kring tekniken i själva handyn. Den är trög och uppladdningstiden är inte i proportion till batterikapaciteten som endast är ca 8 timmars flitigt användande.
Häromkvällen hade vi ätit Lillkillens favoritmat: Grillad kyckling och ris.
Efter två bautaportioner tänkte jag att han var rätt mätt och började plocka och städa undan i köket till radions skval.
Plötsligt hör jag handyn säga: Jag vill ha.... mera mat!
När jag vänder mig om sitter Lillkillen på sin plats vid matbordet och tittar mig rakt i ansiktet och väntar på att jag ska servera honom mer mat.
Det var en så härlig känsla och en belöning för allt arbete vi hittills lagt ner.
Nu är vi pepp på att fortsätta arbetet med att introducera handyn igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
wow , säger jag helt enkelt!
SvaraRadera