Jag heter Maritta och är 48 år. Bor i Uppsala med min familj. Yngsta sonen K snart 8 år, har diagnosen infantil autism och hyperaktivitet. I familjen finns också maken och storebror 14 år.
K ska börja andra klass i särskolan. Hans stora intresse är naturen och växter som han viftar med och gör speciella mönster med. Han väljer mycket noggrant vilka grässtrån eller blad han plockar. Vatten i alla former är också något som gör honom lycklig.
K pratar inte och kommunicerar med PECS. Om han är riktigt motiverad tex sugen på glass kan han be om det med ord.
Vi har sedan några år även hjälp av avlösare och korttidshem. K är på sitt korttids var fjärde vecka, måndag - lördag fm. Just nu har vi två avlösare som gör en massa kul saker med K några timmar per gång. Det kan vara här hemma eller en utflykt till Fjällnora.
Jag själv har hela mitt vuxna liv jobbat inom vården. Många år på Akademiska sjukhuset och sedan tio år tillbaka inom Hemsjukvården. Jag träffar på många anhöriga till "mina patienter" och har förstått hur viktigt det är att få dela med sig bekymmer med andra som är i liknande situation. För min/vår del har alla nya kontakter med andra föräldrar till autistiska barn varit räddningen.
Jag hoppas som Elin att vi kan bidra med lite erfarenhet till våra läsare. Både positiva saker och dela de tunga stunderna.
En positiv stund hände idag på tomten. Storebror hade lagt sparpengar på en manick till sin mobil, fungerar som en stegräknare plus lite till. Han satte gladeligen igång och sprang flera rundor i trädgården och vips började K att tjuta av skratt. En härlig stund av lycka och hjärtat tog många glädjeskutt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar