Vilken natt!

Tur det inte är alltför många nätter av denna sort.

Först hade Lillkillen svårt att somna. Då menar jag inte att han låg och bvred och vände på sig, jag menar att jag låg och VRÅLADE i flera timmar. Detta VRÅLANDE gick inte att trösta eller lugna. Då känner man sig rätt otillräcklig.

Sen vaknade jag halv 3 i natt av ett antal smällar. De var tillräckligt höga för att man måste kolla vad det var, men först måste jag väcka Gubben, för man vill ju inte gå ner och möta ett gäng inbrottjuvar alldeles ensam.

Men när vi kom ner så var det bara kaninen Stig som kände sig ensam och satt och stampade i sin bur.

Han var hungrig och ville ha sällskap, så det var bara att sitta och prata lite med honom så att han lugnade ner sitt lilla hysteriska kaninhumör.

Men sen, två timmar senare, lyckades jag somna om och sov ända till klockan 7 när Lillkillen vaknade igen.

Undrar hur kommande natt blir?