Då var det dags igen

Efter en termin som huvudsakligen funkat rätt bra med särskoleskjutsen, hade vi igår ett förfärligt bottennapp.

Barnen brukar komma hem vid 16.20, men när klockan närmade sig 17 ringde jag till Prebus (den enhet här i Uppsala som ansvarar för särskoleskjutsarna) och frågade var barnen var.

"De blev hämtade 16.30, de kommer nog snart" blev svaret.

10 minuter senare ringer Lillkillens skola och säger: "NU blev Lillkillen hämtad."

Det är inte första gången Prebus säger att barnen precis blivit upphämtade medan de sitter fortfarande kvar i skolan och väntar. En anonym källa* sa igår: "Jo, men det där är en klassiker. De har jag hört flera gånger."

Funktionshinder eller ej, våra barn är det dyrbaraste vi har och det är inte acceptabelt att de kommer hem 18.15 när det är sagt att de ska komma 16.20.

Dagens skolskjuts toppades med att chauffören släppte av Lillkillen och skulle köra iväg med Lillasyster. Han visste inte att de skulle till samma adress.

Gubbens "bästa" erfarenhet är när barnen kom i varsin skolskjuts, ingen av förarna visste var de skulle. När chaufför 1 ringde om vägbeskrivning hem blev chaufför 2 jätteirriterad för att telefonen var upptagen när han ville ha vägbeskrivning.

Ja, man kan skratta åt det efteråt, fast skrattet fastnar liksom i halsen.

Vad är era erfarenheter av särskoleskjutsar ute i landet?

* Den anonyma källan har mycket att göra med Lillkillen.