Livsplanering

På min egna blogg, Stenkastet, la jag in ett inlägg angående Kulturnatten i helgen här i Uppsala. Jag la också in en låt från youtube jag tycker mycket om.

Plötsligt svallade minnen upp. Tänk att musik och minnen är så hårt sammanknutna.

Det var både glada och lite sorgsna minnen, men summan av kardemumman blev att jag återigen fick uttala mitt mantra;

Livet blir inte alltid som man planerar, men det behöver inte bli sämre för det.

Men fortfarande undrar jag då och då:

Hur hade vårt liv varit om våra barn varit "vanliga"?

• Hade vi flyttat ut till Stenkastet? Vi älskar vårt hus, omgivningen och närheten till naturen här ute.
• Hade vi våra erfarenheter som i sin tur givit möjligheter till våra jobb som vi har idag? Jobb som åtminstone jag kallar "världens bästa jobb".
• Hade Gubben och jag fortfarande varit så sammansvetsade som vi är?

Ni förstår kanske vad jag är ute efter?

Men jag tillåter mig fortfarande att få gråta en skvätt då och då.

Som nyss när jag lyssnade till Nora Jones: Come Away With Me...